Carita´s Corner

Detta är min förlossningsberättelse, berättelsen om hur våran älskade Benjamin kom till världen! :)



Måndagen den 31 august hade jag tid hos min bm som gjorde alla vanliga kontroller som hon gjort alla andra gånger också. Men denna gång ville jag även att hon skulle kolla om jag var öppen och hur mkt i såfall. Hade ju gått 8 dagar över tiden så ville ju så gärna att saker och ting skulle börja hända. Jag fick ett mycket positivt besked, jag var öppen 2-3cm vilket betydde att det inte skulle vara så länge kvar till förlossning & det gjorde mig så glad!:) Under resten av den dagen så hade jag inte desstomer värkar, bara lite ryggont.

Tisdag den 1 september började som vilken dag som helst men under dagens gång märkte jag att jag började få värkar, väldigt oregebundet men dom höll i sig hela dagen, inte så som tidigare att dom var nån tim och försvann sen. På morgonen hade jag gått lång promenad med båda vovvarna, kanske det som satte i gång lite smått? :) På kvällen började vi klocka värkarna som fortfarande kom oregelbundet. Ibland kom dom var 15 minut, ibland med längre eller mindre mellanrum. Men jag kände på mig att nångång under kvällen/natten skulle vi få åka in. Under kvällen fick vi besök av J´s syster & sambo och då sa vi till dom att vara beredda på att vi kanske kommer med vovvarna nångång under natten. Efter att dom åkt hem satt vi och kollade tv & fortsatte att klocka värkarna då jag helt plötsligt känner något gå sönder, hör till och med hur det ploppar till. Misstänker på engång att vattnet gått och börjar gå mot toaletten fort och väl därinne börjar vatnnet rinna. Säger till J att jag tror vattnet har gått och ber honom ringa till förlossningen medans jag byter om. Efter att vattnet gått börjar även värkarna komma regelbundet väldigt snabbt, ca 5-6 minuters mellanrum. Dom ber på förlossningen oss komma in & vi börjar genast packa ihop alla våra saker & börjar köra mot luleå. Stannar av en snabbis i kalix och lämnar av vovvarna och jag lånar toaletten eftersom vattnet nästan bokstavligen forsar ut. Sedan fortsätter vi mot luleå & i bilen sitter vi och meddelar alla att nu är vi på väg in! :)

Vi är framme i sunderbyn strax efter 12 på natten den 2 september och vi får gå in akutvägen & där möts vi av en sjuksköterska som står och pratar med mig medans J parkerar bilen. Hon frågar om jag vill åka rullstol eller om jag orkar gå upp till förlossningen, jag säger att jag orkar gå :) Mitt promenerande gick väl inte så himla fort med det gick! ;) På förlossningen möts vi av en bm som jag inte minns namnet på men hon var väldigt lugn och trevlig. Hon visade oss in i ett rum där jag fick ligga medans hon körde ctg-kurva för att kolla hur tätta värkar jag hade. Dom kom med 5 minuters mellarum och började bli mer intensiva ju längre tiden gick. Hon sa att nog ska vi stanna kvar & visade in oss till förlossnings salen. Hon frågade om jag ville prova ta en varm dusch eller gå runt lite ftersom badkaret var upoptaget just då så jag sa att jag kan försöka gå lite men det gick ju inte så bra. Gjorde ju bara mer ont när jag promenerade. Jag bad J massera längst ner i ryggen riktigt hårt, det hjälpte lite mot värkarna. Efter ett tag kom bm in och sa att badkaret var ledigt ifall jag ville testa den & det ville jag mer än gärna. Hoppade in i badkaret och det var verkligen skönt med värmen mot magen men ändå vid varje värk fick jag ställa mig på knä och älskling fick massera mig i ryggen genom värken. Satt inte där sålänge eftersom efter ett tag blev värmen för mycket med värkarna och kändes bara mer jobbigt tillslut. Jag klev upp och kläde på mig den fina sjukhusrocken & snygga nätisar, försökte andas igenom en till värk och sedan gick jag tillbaka till rummet där dom körde en till ctg-kurva.Det var kring här jag började få dubbelvärkar, när en värk började och var på väg att ta slut så började nästa. Det var så jobbigt & jag försökte andas igenom dom men tillsut fick jag testa ta lustgas ifall det skulle hjälp lite. Det gjorde den inte, blev bara dåsig efteråt. Testade två ggr sen sa jag att jag vill ha epidural istället för jag orkar inte med värkarna nåmer. Klockan började närma sig 04 på morgonen och dom ringde in narkosläkaren som kom ganska fort. Hon presenterade sig och berättade hur allt skulle gå till. Hon satte först lokabedövning & just när hon var klar med den så fick jag en värk. Bm sa att vänta lite till innan man börja lägga epiduralen eftersom jag fått så många dubbelvärkar innan, och rätt som det var fick jag dubbelvärk. När den passerat så fortsatte hon. Det gjorde lite ont men ingenting man inte kunde stå ut med jämfört med värkarna! :) Redan vid nästa värk kände jag stor skillnad & efter ca 20 minuter så kände jag ingen smärta alls. Mellan 04-07 var jag i princip smärtfri och fick tillfälle att vila lite, somnade aldrig eftersom dom kom in med jämna mellarum och undersökte mig men det var så skönt att inte ha ont. Det gick lite segt fram med öppnandet så jag fick lite värkstimulerande medel så jag skulle öppna mig i jämn takt. Efter klockan 07 började jag känna mig kissnödig & började även känna av värkar igen men det var annorlunda värkar & kändes inte helt som dom jag haft innan. Nu blev det även skiftbyte & vi fick en annan bm och det visade sig vara samma som hade vikat för min bm i happis. Hon sa ju då till mig att vi kanske syns på förlossnigen och det gjorde vi! :) Fick försöka gå på toa och kissa men jag kunde inte så dom fick tappa mig. När jag var på toan så gick bebisens hjärtljud ner så jag fick ligga på sidan i sängen och sen byta till nästa för och så gick hjärtljudet upp igen. Fick testa lustgas igen & fick även ställa mig upp mot ett gåbord för att försöka få bebisen neråt. Stod där och andades lustgasen och kommer ihåg att jag sa till J att jag tyckte jag lät som en transvestit, blev konstig i rösten av lustgasen ;) Mitt i allt togs tempen på mig och visade sig att jag hade lite feber så fick mig två panodli & fortsatte andas lustgasen som nu hjälpte mig igenom värkarna lite grann. När klocka började närma sig 08 kände jag hur det började trycka neråt men jag fick inte krysta ännu eftersom jag inte var helt öppen ännu.Låg ner ett tag & väntade men tillslut sa jag att jag kan inte hålla emot nåmer och bad älskling kalla på bm. Bm och en uska kom in & jag fick börja krysta. Efter ca 20 minuters krystande så tittade han ut för första gången, vårat lilla mirakel. Tänk att vi skapat nåt så fint! När han las på min mage så fick jag inte ett ord ut utan tårarna började bara rinna av glädje. Älskling peppade mig hela tiden och sa hur duktig jag är. Efteråt sa han hur hjälplös han kände sig att sitta brevid och inte kunna göra nånting men han var ett så stort stöd och utan honom hade jag nog inte klarat av det! Älskar dig Jani & Benjamin mest av allt på denn jord! ♥